man oroar sig mer med åren

Hade en liten diskussion här på jobbet med 2 kollegor om isar och att våga. Jag hävdade att jag inte längre vågade gå ut på sjöar även om folk säger att dom borrat ner till 3 meter is..Jag tycker det är otäckt när det knakar och liksom nästan spricker när man går på sjöis. När jag var en liten tjej åkte vi skridskor låååååååångt på sjöar. Vi hade picknick med oss (varm choklad och korv/ostmacka) eller så grillade vi nånstans utmed sjön. Sånt skulle jag aldrig våga göra med mina barn. Dessutom sa den ena kollegan att det händer mkt mer olyckor nuförtiden för folk har inget vett. Har dom ispiggar runt halsen så vet dom ändå inte hur man ska använda dom. Sånt fick vi lära oss i skolan när vi var små.

Idag verkar inte det finnas nåt isvett, båtvett eller naturvettt. Folk går tunnklädda och outrustade till sjöisar. Dom kör båt som galningar och respekterar inga sjöregler och dom eldar var som helst, kapar grenar och skövlar och vet inget om naturens egna lagar. Dom skrämmer ungar i skogen med sina lösa hundar.

Jag märker att jag oroar mig mer med åren. Jag blir osäkrare och funderar alldeles för mkt på vad det är för en värld vi lämnar efter oss. VEM ska rätta till våra misstag om vi inte ens kan lära vår avkomma hur dom BORDE bete sig.

Nä, man blir mer orolig med åren…så är det.

Första arbetsdagen på det nya året..

Och det var 18 minusgrader ute på morgonen, och det var enbart 14 plusgrader på mitt kontor….Brrrrrrrrrrrrrrrr ….varför gick jag och jobbade idag??

Men det ska ärligt sägas, att jag är lite glad för att jag tog mig hit för det finns vansinnigt mkt att göra här och när hela världsbusinessen drar igång på onsdag är jag redo för den…Då är dom flesta skräpmailen borttagna och dom flesta order inlagda. Då är jag redo för att göra seriously business…hahaha…kan inte ens stava på engelska.